29 mars 1890

"29

En syförening för missionen var i afton församlad, kärt att få vara tillsammans med vännerna här.

Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår

Boken ges ut av Bokförlaget Arena mars 2011 och kan beställas via adlibris.  

25 mars 1890

En liten afskedsfest var idag på aftonen anordnad i Upsala missionshus. Herren var mycket nära med sin ande. Särskildt dyrbart var det då sångföreningen sjöng sången 412 i hemlandstonerna. Det var mycket ljuvligt för min själ då jag knäböjde och de kära vännerna lade sina händer på mitt hufvud och nedkallade Guds välsignelse öfver mig och öfverlämnade mig åt Gud och hans nåd. Jag är svag i mig sjelv, men stark i hans starkhets kraft. Hans kraft är mäktig i det svaga. Såsom minnesspråk fick jag Es 58 10-11.

Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår

Boken ges ut av Bokförlaget Arena mars 2011 och kan beställas via adlibris.  

21 mars 1890

Har nu slutat den egentliga kursen på Hvita bergen och rest till Upsala idag. Kärt återseende syskon och vänner.

Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår

Boken ges ut av Bokförlaget Arena mars 2011 och kan beställas via adlibris.  

Våren 1890

Har nu tillbringat en tid sedan den första oktober på Hvita bergen i Stockholm. En i många afseenden lycklig tid. Herren välsigne de kära vännerna här. Söndagen den 16 februari avskiljdes för missionsarbete i Congo Sofia Karlsson, Karna Andersson, Tufvessons samt Charlotta Söderholm i Immanuelskyrkan i Stockholm.

Det var en dyrbar stund. Guds ande vidrörde våra hjertan och vi blefvo på ett härligt sett välsignade. Pastor Ekman uppläste Herrens ord till Paulus i Apg. 18:9,10. ”Frukta icke utan tala och tig icke, ty jag är med dig och ingen skall angripa dig till att göra dig skada, emedan jag har mycke folk i denna staden”.

Vi fingo dessa ord såsom resekost icke blott under vägen ut till missionsfältet utan för hela lifvet. Sekerligen skola många svårigheter möta oss, särskildt frestelsen att tiga med det äfven i hednavärlden ”förargelseväckande” vittnesbörden om Kristus. Vi uppmanades att då komma ihåg det Herren kallat oss till sina vittnen och lofvat vara med oss.Vi skola derför icke förtröttas, vissa om att Gud skall kröna vårt verk med framgång.

På aftonen kl 1⁄2 8 samlades vi åter i Immanuelskyrkan till en mera enskild fest. Smörgås och te serverades. Sång, musik och korta tal omvexlade. Mot slutet av festen bådo de närvarande oss att ännu en gång framträda på plattformen och hela församlingen reste sig och tillviftade oss med näsdukarna under tystnad, sitt farväl. Det gjorde på mig ett gripande intryck att framför mig se den stora kyrkan full av hvita dukar, hvilka alla kärleksfullt vinkade farväl – en bild af församlingens uppstigande förböner och det jublande återseendet efter stridens slut vid Lammets tron. 

Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår

Boken ges ut av Bokförlaget Arena mars 2011 och kan beställas via adlibris.