15 juni 1890

Åter har en Söndag gått till ända i Afrika. Nog ilar tanken ofta hem till våra Svenska sammankomster och de sköna Svenska sånger, som så många gånger gjorde hjertat godt. Men jag har kändt, att Gud har väl- signat min själ här ute i detta svarta land. Han är intet beroende af tid och rum, utan han är våra hjertan lika nära här som hemma.Vi hafva i afton firat Jesu döds åminelse tillsammans med en skara svarta. Det lästes och sjöngs på deras språk och några bad på deras tungomål. Endast en af bröderna bad på Svenska. Det är godt att veta, att Gud förstår våra förbistrade tungomål, och att han välsignar oss, det få vi i våra hjertan förnimma. O, huru jag längtar att snart förstå och kunna tala detta språk.


Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår

Boken ges ut av Bokförlaget Arena mars 2011 och kan beställas via adlibris.  

25 maj 1890

En underbar Pingst. Då jag vaknade ilade mina tankar till dem, som just nu voro på sin vandring uppför det svarta Afrika. Sedan kom jag att tänka på det kära Sverige, huru naturen der just nu begynt kläda sig i sin högtidsskrud och huru högtidligt det brukar vara i hemmet under pingsthögtiden. Här firas inga helgdagar, så vi hade det endast som en vanlig Söndag, men det var en underlig Söndag för mig. Kl. 10 var här Gudstjänst på Engelska då Mr. Schepphard föreläste ur en bok af Spurion.Vi voro samlade alla Missionärerna och några af de svarta, som förstår litet Engelska. Gud var oss nära med sin ande och välsig- nade oss. Då vi ätit midag företogs en färd i en båt uppför floden till Matadi der några af bröderna skulle predika för järnvägsarbetarna hvilka alla äro infödingar, men förstå Engelska.Vi blefvo först bjudna att stiga in i ett af deras hus. Det var temligen stort, fullt med beddar utefter väggarna och äfven mitt på golfvet. De väntade oss så det var temligen snygt, en slags filt eller tecke var utbredt öfver en trasig seng. Vi fingo taga plats i en seng och så placerade sig de öfvriga åhörarna i de öfvriga sängarna. Jag blef mycket förlägen och överraskad, att höra huru de sjöng med lif och kraft och då Mr. Pinnock ledde i bön föllo alla på knä. Ett bevis för att arbetet i Herren icke är fåfängt. Mr. Lapisky höll en skön predikan öfver Luk.4: 18, 19. Derefter fick Mr Schepp- hart hålla en kort predikan ute på gården för ett annat slags folk, så kallade Kratogo. Det var rörande att höra denne man, sjelf härstam- mar han från negrerna och nu talade han på sitt enkla rettframma sett till dessa sina bröder, öfver berettelsen om den förlorade sonen, det syntes i deras ansigten att de kände sig tilltalade af det han sade. Jag var öfverlycklig att få höra att Guds ord predikas för dessa svarta barn, som jag så mycket älskar och många af dem se så snälla ut. Vi återvende hem lyckliga och glada. Det var så härligt i den stilla aftonen, luften var sval och solen höll på att gå ned. Männen som rodde oss sjöngo en mycket egendomlig sång som vi naturligtvis icke förstod, men de sågo så glada ut.


Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår

Boken ges ut av Bokförlaget Arena mars 2011 och kan beställas via adlibris.  

19 maj 1890

I dag hafva vi fått den sorgliga underrättelsen att då de kära sjö- männen som voro ute och seglade med oss i går återvände hem till sin bark, deras segelbåt kantrade och försvann, men de sjelfva blefvo räddade. Så litet veta vi hvad som kan möta oss nästa ögonblick. Det är så tryggt att veta det intet hufvudhår skall krökas på våra hufvuden vår faders vilja förutan.


Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår

Boken ges ut av Bokförlaget Arena mars 2011 och kan beställas via adlibris.  

10 Maj 1890

Idag på morgonen då jag kom ut på decket, o så skönt det kändes att se land på båda sidor om vår båt. Hvilken känsla genomfor min hela varelse, då vi kommo så nära att jag kunde se de palmbevuxna strenderna af Afrika och då en båt kom ut till ”Afrikaan” rodd av några svarta gossar, så kände jag, att jag älskade dessa stackars barn, som intet veta om Gud.

Vi började göra våra saker i ordning och snart stannade båten och vi hade slutat vår långa resa över hafvet. Så fort båten stannat så kommo våra bröder Sjöholm och Skarpe, från stationerna Kibunzi och Diadia för att möta oss.Vi voro alla nu friska och glada och vid gott mod. Vi fingo stiga i en båt som roddes i land av några svarta ynglingar och huru glada vi voro att få lemna ”Afrikaan” och setta våra fötter på Congos strand och vi suckade i våra hjertan Gud väl- signa hvarje steg vi taga på Afrikas jord. Vi blefvo förda till ett hotel här i Banana den vi fingo sitta ned och hvila oss och vi hafva nu rum och skola stanna här några dagar.

Den första helsning vi fingo från våra kära syskon här var en sorgepost, att vår älskade syster Mina Svensson hade dödt i Tundua, på sin hemresa till Sverige. Det är sant att en rysning genast genomfor våra hjertan, men det var endast en känsla för den naturliga människan. Vi voro på samma gång glada, att Gud i sin stora nåd utvalt oss att fylla de glesnade leden ock vi kände att vi af allt hjerta önskade att få gå så fort som möjligt till våra bestämda platser på stationerna.

Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår

Boken ges ut av Bokförlaget Arena mars 2011 och kan beställas via adlibris.  

8 maj 1890

Idag är hafvet mera stilla så att våra sjuka hafva varit bettre. Vi äro efven hjärtligt glada, ty vi hafva hört att vi redan i qväll skola vara i Congoflodens mynning.


Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår

Boken ges ut av Bokförlaget Arena mars 2011 och kan beställas via adlibris.  

4 maj 1890

Åter hafva vi en Sabbatsdag som vi tro den sista på vår ”Afrikaan”.Vi hafva alla varit så friska att vi kunnat vara med på predikan som har hållits på engelska. Sofia Larsson och fru Tufvesson äro ganska klena med de voro endock med på predikan. Det är skönt att få samlas här omkring guds ord, inte endast om Söndagarna utan äfven morgnar och aftnar. Huru kärt den än är, så ilar dock min tanke så ofta hem till våra kära möten och predikningar derhemma och det känns så gott att ibland få sjunga en svensk hemlandston. Till hemmet derofvan med fröjd vi gå.


Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår

Boken ges ut av Bokförlaget Arena mars 2011 och kan beställas via adlibris.  

3 maj 1890

Åter hafver vi fått sluta en vecka på hafvet och vi kunna av hjertat säga oss har intet fattats. Jag har fått vara temligen frisk under hela resan, så att jag har kunna få hjelpa min kära kamrat Sofia, som Gud låtit få vara sjuk nestan hela tiden. Det jag gör vet du intet men en annan gång skall du få veta det.


Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår

Boken ges ut av Bokförlaget Arena mars 2011 och kan beställas via adlibris.