25 maj 1890

En underbar Pingst. Då jag vaknade ilade mina tankar till dem, som just nu voro på sin vandring uppför det svarta Afrika. Sedan kom jag att tänka på det kära Sverige, huru naturen der just nu begynt kläda sig i sin högtidsskrud och huru högtidligt det brukar vara i hemmet under pingsthögtiden. Här firas inga helgdagar, så vi hade det endast som en vanlig Söndag, men det var en underlig Söndag för mig. Kl. 10 var här Gudstjänst på Engelska då Mr. Schepphard föreläste ur en bok af Spurion.Vi voro samlade alla Missionärerna och några af de svarta, som förstår litet Engelska. Gud var oss nära med sin ande och välsig- nade oss. Då vi ätit midag företogs en färd i en båt uppför floden till Matadi der några af bröderna skulle predika för järnvägsarbetarna hvilka alla äro infödingar, men förstå Engelska.Vi blefvo först bjudna att stiga in i ett af deras hus. Det var temligen stort, fullt med beddar utefter väggarna och äfven mitt på golfvet. De väntade oss så det var temligen snygt, en slags filt eller tecke var utbredt öfver en trasig seng. Vi fingo taga plats i en seng och så placerade sig de öfvriga åhörarna i de öfvriga sängarna. Jag blef mycket förlägen och överraskad, att höra huru de sjöng med lif och kraft och då Mr. Pinnock ledde i bön föllo alla på knä. Ett bevis för att arbetet i Herren icke är fåfängt. Mr. Lapisky höll en skön predikan öfver Luk.4: 18, 19. Derefter fick Mr Schepp- hart hålla en kort predikan ute på gården för ett annat slags folk, så kallade Kratogo. Det var rörande att höra denne man, sjelf härstam- mar han från negrerna och nu talade han på sitt enkla rettframma sett till dessa sina bröder, öfver berettelsen om den förlorade sonen, det syntes i deras ansigten att de kände sig tilltalade af det han sade. Jag var öfverlycklig att få höra att Guds ord predikas för dessa svarta barn, som jag så mycket älskar och många af dem se så snälla ut. Vi återvende hem lyckliga och glada. Det var så härligt i den stilla aftonen, luften var sval och solen höll på att gå ned. Männen som rodde oss sjöngo en mycket egendomlig sång som vi naturligtvis icke förstod, men de sågo så glada ut.


Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår

Boken ges ut av Bokförlaget Arena mars 2011 och kan beställas via adlibris.