Detta är den andra söndagen vi firat på hafvet.Vi hade först morgon- bön kl 9, då vi leste, bådo och sjöngo på både Engelska och Svenska. Det var så godt att veta, att om vi ej förstå varandra här i denna Babels förbistring så förstår vår Gud oss bättre om vi kan förstå oss sjelva. Vi hade en liten predikan på Engelska. Anden var närvarande och han talade till våra hjertan, det är så skönt att få höra hans sakta viskning äfven här långt borta från hem och vänner, ty han är den samma nu, som då han fordom var med sina lärjungar i båten. Kl 7 hade vi aftonbön gemensamt igen, då vi bådo på både Engelska och Svenska. Wåra hjertan äro fulla af tack och lofv till Gud som bevarat och skyddat oss under hela vår resa, så att vi alla kunna samlas omkring hans ord friska och vid godt mod. Hitintills har Herren hjelpt, hedanefter skall han också hjelpa.
Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar