Idag kl 10 voro vi till stationen och mötte pastor Ekman hvilken skall göra oss selskap till Rotterdam. Han gick direkt till hamnen och steg på en båt som just med detsamma gick till Köpenhamn, så vi fingo ej selskap med honom dit.Vi voro bjudna på midag hos fyrmästarens.Vi reste från Malmö kl 3. Många Malmöbor voro nere vid stranden då vår båt lade ut. Det var så stilla och härligt och båten gled så sakta bort från vänner och fosterland. Men vi voro glada och trygga, ty vi visste att vännen framför alla vänner var med oss och i hans selskap kunna vi vara trygga. Så länge vi sågo den svenska stranden stodo de kära Malmövännerna och viftade oss sitt farväl.
Nog kändes det litet underligt att lämna fosterjorden men vi voro glada att få gå i vår Herres tjenst och vi äro vissa att han förmår att bevara oss både på vatten och land. Pastor Ekman mötte oss i Köpen- hamn och i hans selskap fortsatte vi vår resa.Vid 8-tiden på qvällen stego vi på tåget, efter att först spisat en god qvällsvard på stationen. Kl 10 voro vi i Korsör. Vi stego genast ombord på en mycket treflig båt. Just som den lade ut från stranden gingo vi upp på decket och sjöngo några små sånger. ”Hur underlig är du i allt hvad du gjör, ock du lilla skara som är på resa”. Det var så härligt att i den stjärnklara qvällen sjunga om vår fader som leder allt med sitt allmaktord.Vi gingo der- på ned i vår hytt och lade oss och somnade så godt och då vi vaknade var vi i Kiel.
Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar