Den egentliga resan till det kära Congo har nu börjat. Jag är så tack- sam till Gud att just jag den allra ringaste får vara med dem hvilka blifvit kallade att utgå till hedningarna såsom Herrens små vittnen. Wår bön är att vår fader må välsigna och bevara oss under resan och setta oss till välsignelse på de platser han bestemt för oss. Det har nu åter varit ett afsked från de kära vännerna på bibelqvinnohemmet i Stockholm. Då tåget rullade bort från centralstationen stod så många vänner där och viftade farväl. De sista ord vi hörde från deras leppar voro Gud väldsigne eder. Sofi och jag voro nu ensamma i vagnen och började se öfver våra saker, vi hade fått många små fina presenter såsom blommor, kort, apelsiner, eau de cologne mm.Wid flera statio- ner voro vänner nere och helsade på oss. Serdeles kärt tyckte jag det var, att vi i Norrköping få se de kära vännerna Lundmarks och många andra vänner, som jag ej kände, men hvilka voro kända av Herren. På qvällen i 8-tiden voro vi i Sävsjö och mottogos vid stationen af en predikant Johansson och syster Emma, hvilka såväl som vi skall resa till Congo.
Charlottas Walldén, våren 1890, ur Kongorummet - I Charlottas fotspår
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar